Det finns ganska mycket jag skulle kunna skriva om just nu faktiskt. Exempelvis att de lyckats ta ytterligare ett steg i konflikten på Nordirland, vilket självklart är positivt. Jag har precis avslutat en rapport kring den konflikten, i Samhälle B. Hur som helst, det är inte vad jag vill skriva om idag. Det som gäller nu är förstås:

SUPERBOWL!!

Japp, finalen i den amerikanska fotbollens bästa liga, NFL, spelades igår. Eller snarare inatt. 00.30 svensk tid började matchen och först 03.45 tog den slut. Jag måste säga att det varit en ganska trög dag idag, åtminstone tennisen gick riktigt illa. Fick bara ett fåtal timmars sömn, men det var det värt.

Matchen spelas som alla amerikanska fotbollsmatcher med fyra femtonminutersperioder. De lag som möttes denna gång var Indianapolis Colts och New Orleans Saints. Den första perioden gjorde först Indianapolis tre poäng genom ett field goal och sedan ytterligare sju genom en touchdown och en extrapoäng. De var överlägsna sitt motstånd som egentligen inte kom någonstans och gick poänglösa från perioden. Symboliskt nog lyckades en av Saints Wide Recievers få bollen i huvudet när han skulle ta emot den och tappade den sedan på marken. Efter första perioden stod det alltså 0-10 och matchen var väldigt ensidig.

Detta vände dock direkt i andra quartern. På sitt första försök lyckades Saints med ett field goal och reducerade till 3-10. De var sedan mycket nära att lyckas med en touchdown men Indianapolis ställde upp en köttmur för att förhindra detta. I slutsekunderna av denna period lyckades dock New Orleans sparka till sig ytterligare tre poäng och efter att halva matchen var spelad var resultatet 6-10.

I de två sista perioderna hettade det dock till på riktigt. Saints lyckades med en fejkad "utspark" och lyckades med en touchdown och extrapoäng vilket fick resultattavlan att visa 13-10. Detta ändrades det dock på fort då Colts lyckades med examt samma bedrift och fick det att bli 13-17. Ännu en gång fick dock New Orleans Saints in ett field goal. 16-17. Här stod matchen verkligen och vägde och det hela var ruskigt spännande när det var dags för den sista perioden.

I den fjärde perioden får Colts en chans att skaffa ytterligare tre poäng genom ett field goal, men misslyckas med detta. Den missen gjorde att Saints kunde vända om och plötsligt lyckades de med allt. Yard för yard tog de sig över planen med quarterback Brees som krigsherre och kämpade till sig en touchdown. När det sedan var dags för extrapoängen valde de att kasta bollen, vilket ger en möjlighet att få två extrapoäng men självklart är mycket svårare. Det hela slutade med att spelaren som fångade bollen hade en fot i End Zone när han höll i bollen och landade med höften på linjen. Det blev först bortdömt av linjedomaren, vilket jag trodde var ett korrekt domslut då jag trodde att man behövde ha båda fötterna i zonen. Domslutet utmanades dock av Saints och det visade sig vara ett bra beslut. Saints roffade åt sig 8 poäng och gick till 24-17. När Indianapolis Colts sedan öste på för att nå en kvittering i slutet av matchen gjorde quarterback Manning en något lätt pass som bröts (Interception) av en spelare i Saints. Med den fart denne hade ledde det till en ytterligare touchdown som spikade slutresultatet 31-17.

Grattis till New Orleans Saints! Vinst i deras första Superbowl någonsin.

En häftig story som alltid när Superbowl avgjordes. Lite roligt är det också att det var en interception som avgjorde matchen i fjolårets Superbowl. Det tycks alltid vara det lag som är underdog som vinner och det hela känns lite uppgjort ibland. För sportens skull väljer jag dock att blunda för detta och tro att det hela verkligen spelades helt och hållet ärligt. Matchen var härlig och rolig att se, även om den saknade några riktigt långa kast som verkligen snurrade upp försvaret likt ett garnnystan utan snarare bestod av många korta passningar. Sakta men säkert tog sig lagen framåt i en riktigt skön Superbowl.

Slutligen bjuder jag på en bild på Green Bay Packers spelare (Wide Reciever) Greg Jennings. Denna gjorde jag någon gång i höst då Packers fortfarande hade chansen att lyckas med någonting. Bättre lycka nästa gång säger jag till mitt favoritlag.

Puh!

Blev precis klar med mitt prov i Historia A. Kändes bra och provet var förhållandevis lätt, det eventuella problemet var att man kunde skriva hur mycket som helst men att tiden var begränsad. Det var den amerikanska och den franska revolutionen som examinerades, borde ha gått bra.

Jag har förövrigt redan gjort mig av med det studiebidrag som anlände innan helgen. Köpte en DVD-box, ett par skor samt en väska. Den sistnämnda har ännu inte anlänt. Totalt gick det hela faktiskt endast på cirka 1200, på grund av flera reaköp. Skorna kan jag inte använda före sommaren, men jag har redan börjat titta på tredje säsongen av Heroes (ja, det var den DVD-boxen jag beställde) och väskan kommer att användas direkt då den dimper ner i brevlådan/på OK.

Nu närmar sig praktiken förövrigt. Jag ska vara på Regional Utveckling på Landstinget, något jag verkligen ser framemot. Nedan följer bilder på skorna och väskan.

Jag vill börja med att tacka er som läser bloggen, och Harriet som skrev en mycket tänkvärd kommentar. "Tror du på bin Ladin?" är lite som frågan "Tror du på Gud?" på något sätt, fast... tvärtom. Sedan jag skrev bloggen om Usama har han skickat en ljudinspelning till styret i USA. Frågan är förstås om det verkligen var han som pratade. Intressant, tycker jag, med denna "fantom".

Under kvällen har jag hur som helst sett den större delen av partiledardebatten på SVT. Personligen tycker jag att det otroligt svårt att greppa hela den här debatten. På en timme och 45 minuter diskuterar de en mängd frågor, vilket gör att det hela håller ett fruktansvärt tempo. Dessutom radar de upp sig i blocken, oppositionen mot den sittande. Jag skulle föredra att varje parti fick uttrycka sig i varje fråga på ett eget sätt snarare än att de svarar som deras block gör. För en förstagångsväljare tror jag att man vill veta exakt vilket parti man ska rösta på. Lyckligtvis fick de lite tid för det också och i slutändan av debatten blev det faktiskt bättre.

Jag fick faktiskt lite koll på vad de olika sidorna tycker, men det är svårt att hinna ta ställning. Kanske borde de ha haft några frågor mindre, men å andra sidan bör alla som tittar få möjligheten att se och lyssna till de frågor de anser vara mest intressanta. Som jag sa fick blocken och partierna fram vad de tyckte relativt bra, men när det började debatteras mellan dem blev det tyvärr alldeles för mycket smutskastning. Jag antar att det är vad som alltid kommer att ske när åtskiljda politiker diskuterar någonting med varandra.

Programmet var utan tvekan sevärt tycker jag och en godkänd start på årets debatter. Jag ser framemot vad som komma skall, det blir intressant med val! I dagens debatt tycker jag att Lars Ohly gjorde ett mycket bra arbete. Nu menar jag absolut inte i förhållande till mina politiska åsikter (som förblir relativt undanhållna från bloggen), utan snarare på det sättet han uppträdde. Lars var lugn och kastade inte alls lika mycket skit som de andra gjorde, och han gormade inte. Han väntade på sin tur och tog då chansen att säga det han ville ha sagt. Det gillar vi! Mer sofistikerad och genomtänkt argumentation, mer korrekt retorik.



Sitter han kvar eller inte, efter valet?

Trevlig helg alla!

Först skulle jag bara vilja ge SAAB ett grattis. Även Spyker, förstås. Jag både tror och hoppas att det här kommer att bli en bra "relation" och gynna svenskt näringsliv och allt sådant. Kul!

Snökaoset är inget vidare här i området. Idag skulle jag vara tennistränare kl 17 som vanligt och därför tog jag 15.25 från Sundsvall, för att vara i Härnösand vid 16.15. Jag visste att många bussar tagit lite längre tid än vad de egentligen ska göra, och min buss igår tog faktiskt 20 minuter extra. Det flöt på bra fram till bara några kilometer utanför Härnösand då det plötsligt tog tvärstopp. Kö så långt ögat kunde nå. Det slutade med att de sista kilometrarna tog 35 minuter mer än vad de egentligen ska ta och att jag kom 16.50 till Härnösand. Där skulle pappa plocka upp mig och köra mig till tennishallen, men tyvärr startade inte bilen. 17.10 var jag på tennishallen, tio minuter försenad.

Ibland är vintern riktigt härlig!

Jag har ännu inte hunnit skriva om detta, även om nyheterna är några dagar gamla. Som ni kanske vet vann en republikan valet om en av Massachusetts platser i senaten. Varje delstat har två platser i senaten, vilket betyder att det totalt sitter 100 personer i den amerikanska senaten. För att kunna få igenom ett beslut måste man, om jag har förstått detta rätt, ha en majoritet på 60 av dessa röster. Efter att detta val i Massachusetts gått åt fel håll har nu demokraterna 58 personer i senaten mot republikanernas 41. Den sista platsen tillhör en nu oberoende men föredetta demokrat som ställt sig på demokraternas sida.

Detta betyder alltså att det kommer att bli ännu svårare för demokraterna att få igenom sin sjukvårdsreform. För att den ska gå igenom i senaten behöver demokraterna nu alltså vinna över en republikan till deras sida i frågan. För mig känns det som en omöjlighet i dagsläget. Obamas motståndarsida har fått ny energi och jag tror inte att det blir något av med denna sjukvårdsreform på länge.

Detta tycker jag självklart är synd. Att folk går utan sjukförsäkring och kanske inte har råd att bli friska igen tycker jag känns helt och hållet fel. I mina ögon får gärna mycket vara styrt av den privata sektorn, men jag anser ändå att sådant som just sjukvård bör styras av staten.

Det är allt jag har att säga för dagen, jag blir less på hur svårt det ska vara för ett modernt land som USA att få igenom detta.

Efter min förra blogg har jag tänkt en del på Usama bin Ladin, terroristernas terrorist. För inte heller särskilt länge sedan släppte FBI en bild på hur de tror att denna man ser ut idag. Usama har tydligen greppat rakhyveln och tagit bort sitt skägg samt blivit gråhårig och rynkig. Det känns inte direkt som att han bär på en skylt som säger att han är den som amerikanerna söker, utan fortsätter logiskt nog att gömma sig och smälta in. Detta gör han mycket flitigt, såpass flitigt att jag frågar mig själv:

Lever gubbjäveln än?

Visst, under fjolåret hördes han på ljudinspelningar flera gånger och han ska tydligen också ha blivit identifierad på någon hemsida på nätet. Men finns det konkreta bevis på att han fortfarande lever, eller är det al-Qaida som spelar oss ett spratt? Allt går att modifiera i dessa dagar trots allt. Det mesta pekar dock trots allt på att han lever och låt oss fortsätta tro det ett tag. Det låter bättre att man lever tills man har bevisats död än att man är död tills man har bevisats levande, i min mening.

Mina spekuleringar har fortsatt och jag har funderat på om jänkarna någonsin kommer att få tag på denna man levande. Han är nu 52 år gammal, och om han gömmer sig i en grotta tror jag knappast att han kommer att slå några åldersrekord. Mannen är nog sliten, och strävar ständigt emot USA. Låt oss säga att de identifierar och hittar honom. Sätter de då en kula mellan ögonen på Usama eller tar de in honom för att få ut mesta möjliga information? Personligen tror jag att bin Ladin mystiskt kommer att dö då USA närmar sig honom. Kanske begår han självmord i sin ensamhet, eller också gör han någonting i stil med en självmordsbomb. Jag tror inte att han kommer att avslöja någonting alls även om han blir tagen levande.

Det återstår att se vad som händer. Tills dess är nog Facebook-gruppen "Osama Bin Laden - World Champion of Hide and Seek since 2001" den mest träffsäkra någonsin.

Egentligen vill jag skriva om jordskalven på Haiti nu, men av det jag har sett verkar det finnas många organisationer som hjälper till och även har startat insamlingar. Förhoppningsvis kommer landet få den hjälp det behöver för att minska efterföljderna.

Idag tänker jag istället skriva om att en al-Qaidaledare har blivit skjuten.

Egentligen behöver man inte särskilt mycket bakgrundsinfo för att kunna diskutera detta, men jag kommer att ge er lite. Denna information kommer som vanligt från Dagens Nyheter. Igårkväll sköts en al-Qaidaledare i Jemen av landets säkerhetsstyrkor. Denna terroristgrupp är den som tagit på sig attentatet mot Detroit som jag tidigare nämnt i bloggen och tydligen är det väldigt många från gruppen som gömmer sig just i den jemenska staden Shabwa där mordet tog plats, även de som kommer från andra länder i Mellanöstern. Utrikesministern i Jemen har gett al-Qaida erbjudandet att förhandla om de lägger ner sina vapen.

Frågan är dock om det är rätt metod. Jag menar, en ledare har gått ur världen men han kommer att bli ersatt tror jag. Jag vet inte hur en konflikt som denna kan åtgärdas men är det verkligen rätt att ta död på en ledare? Det känns inte helt bortom verklighetens gränser att detta blossar upp i någonting jättestort. Att utrikesministern försöker få fram förhandlingar tycker jag är otroligt och jag tror att det är på den vägen man finner den bästa destinationen. Jag tror inte att det kommer att gå att förinta hela al-Qaida, men genom förhandlingar och kanske lagstiftnignar kanske läget går att förbättra. Jag hoppas verkligen att terroristerna nappar på erbjudandet, för en fullskalig konflikt är väl det sista vi vill nå.

Innan jag börjar idag vill jag bara tipsa om att DN.se nu har en artikelserie på fyra artiklar om 2010-talets största utmaningar i världen. Kolla in dem på http://www.dn.se/nyheter/varlden/. Ska själv läsa dem direkt efter att jag skrivit detta!

Ibland är det allt för tröttsamt att skriva om nyheter och hela tiden tycka till om dem. Därför blir det en vardagsblogg idag som faktiskt kommer att handla om julklappar. Igår morse anlände nämligen julklapparna från min värdfamilj som jag hade under mitt utbytesår. Trots att de skickades redan den åttonde december kom de fram först igår, de måste ha fastnat någonstans under julrushen. Jag skickade mina julklappar till dem redan i slutet av november och de kom fram på nolltid. Hur som helst, efter middagen igår hade vi lite julafton igen! Familjen Hoyt hade skickat mig en fotboll, en bok med inspirationstexter och sedan även ett six-pack med Mountain Dew och ett paket Cinnamon Toast Crunch! För er som inte är bekanta med dessa två är det läsk och flingor. Men det är inte nog med det, det är den godaste läsken och de godaste flingorna! Uppskattade verkligen presenterna och självklart tanken bakom allt.

Tack och bock!

Tanken var att jag skulle skriva om detta igår, då Obama skulle komma med sin presentation av de nya säkerhetsreformerna. På grund av tidsskillnaderna var klockan närmare midnatt igår då det presenterades och jag valde att vänta tills idag. Nu kommer den bloggen!

De artiklar som idag är iblandade är dessa:
USA och EU i möte om flygsäkerhet
Obama presenterar säkerhetsreformer

För att ta det hela från början handlar det om ett försök till ett terroristattentat som genomfördes någon gång under julhelgen. Terroristen i fråga var en nigerian som tydligen inte hade ett helt och hållet rent förflutet, men som på något sätt ändå kom ombord på planet som gick från Amsterdam och skulle landa i Detroit. Enligt CNN hade han gömt en bomb i kalsongerna, men lyckligtvis misslyckades attentatet och hans stol började istället brinna. Mer misslyckat attentat har inte jag hört talas om. Någonsin tror jag.

Självklart var detta en miss någonstans, mannen skulle ju aldrig ha fått kliva på planet. Det är här den första artikeln kommer in i leken - mötet i Bryssel mellan representanter från USA och EU. Förståeligt anser amerikanerna att säkerheten ska ökas och att nakenskanning ska införskaffas. Vissa av de europeiska länderna ställer sig bakom detta, medan andra inte gör det. Över huvud taget bestod detta möte av att länderna inte officiellt ville uttala sig. Lite som klimatmötet kan tyckas.

Senare under dagen presenterade Obama alltså sina säkerhetsreformer som omgående kommer att träda i kraft. Obama har sagt att listan över misstänkta terrorister ska ses över, då han anser att det fanns tillräckligt med information för att stoppa terroristen men att "underrättelsetjänsten inte kunde sammanfoga informationen och förmedla den till myndigheterna och regeringen". Utöver detta vill han även införa kropsskanning, speciellt då på flyg till staterna.

Vad ska man då tycka om detta? Här i Sverige har i alla fall Arlanda (är inte säker på Midlanda) sedan ett tag tillbaka använt maskiner som kollar fingeravtrycket. Det borde ju garanterat säkerhetsställa vem personen är, och då bör man också kunna se om denne står på någon lista. Är nästa steg DNA-test? Det känns läskigt men inte omöjligt om dessa terroristattentat fortsätter. I USA behövde jag aldrig någonsin lämna fingeravtryck, däremot måste alla ta av sig skorna när de går igenom kontrollerna. Att använda båda de metoderna tycker jag skulle kännas befogat. Det här med nakenskanning/kroppsskanning tycker jag personligen skulle vara okej. Allt kommer visserligen att ta längre tid men om metoden fungerar för att säkert kolla alla passagerare bör det kanske införas. Det sista man vill är trots allt att det plan man sitter på blir kapat. Jag förstår dock även de som ser negativt på denna skanning. Enligt vissa religioner är det säkert fel på ett eller annat sätt och om barn även ska gå igenom den processen försvårar det nog ytterligare. Integriteten skadas givetvis.

Religion kommer alltid att blandas in i allt. Det känns också som att det är orsaken till nästan alla konflikter på ett eller annat sätt. Det är också fallet i den här frågan. Jag undrar om religion och det moderna samhälle någonsin kommer att gå hand i hand på ett riktigt bra sätt.

De flesta som känner mig vet att jag har ett brinnande intresse för sport. Jag spelar själv tennis och gymmar en del, men jag försöker även följa med i sportvärlden. Som Manchester United-supporter ligger fotboll högt på intresselistan vilket tennis naturligt också gör. Idag tänkte jag därför fundera över tennisen som komma skall detta år, 2010.

Igår spelade vår svenske tennisstjärna Robin Söderling final mot spanske Rafael Nadal i Abu Dhabi, Förenade Aramemiraten. Det handlade om en uppvisningstävling och ingenting som spelar någon som helst roll på rankingen. Som vanligt när det gäller arabländerna var dock en hel del pengar inblandade i turneringen. Det känns ändå som att tennisstjärnorna fick möjlighet att ge besked om formen inför den kommande säsongen och framförallt Australian Open som spelas om några veckor.

Söderling förlorade gårdagens match i två raka set, även om de var väldigt jämna. Det första setet gick till tiebreak och det andra slutade 7-5, till spanjoren. Med andra ord vann Nadal med 7-6, 7-5. Personligen bevittnade jag endast halva andra set, men av det jag såg tyckte jag att siffrorna var jämnare än vad matchen faktiskt var. Det kändes inte alls som om Robin hängde med när Nadal servade, som i sin tur var som pånyttfödd. Efter mängder av skador verkar han nu vara tillbaka med fötter likt trumpinnar. Det är dock motstatsen till Robins fötter, som jag faktiskt aldrig varit imponerad av. Visst, han servar bättre än större delen av världseliten och kan styra fint med sin forehand. Jag tycker dock att hans fotarbete är under all kritik, vilket är förståeligt då han är så pass lång, men det är verkligen någonting han kan förbättra.

Nu ska jag inte bara ge Robin kritik, han spelade trots allt final mot Rafael Nadal och dagen innan hade han slagit världsettan Roger Federer i en tresetare. Detta var första gången han lyckades med den bedriften, efter 12 tidigare försök. Robin har kapacitet och han fortsätter att utvecklas, vilket är underbart. I år tror jag att alla Grand Slams kommer att bli vunna av Nadal och Federer, möjligvis att någon annan skräller under US Open, men det är nog inte Robin. Jag tror att han får vänta ytterligare ett år eller två för att få vinna sin första Grand Slam, men att det definitivt kommer att hända.

Personligen ser jag fram emot att se alla Grand Slams och såklart även Davis Cup. Fransmannen Gael Monfils är också ett Wild Card för säsongen som jag verkligen vill se mer av. Orsaken till det kan ni se på länken nedan.

Gael Monfils galna boll i Franska Öppna, 2009:
http://www.youtube.com/watch?v=o2Yy4tmPuYU&feature=related
Läs om gårdagens match på DN.se:
http://www.dn.se/sport/soderling-fick-ge-sig-mot-nadal-1.1021525

Nytt år, nytt decennium, nya möjligheter!

De senaste åren har jag haft ett och samma nyårslöfte varje år. Jag vill ha ett bättre år än det som var innan, och hittills har det fungerat! 2008 var bättre än 2007, och 2009 var bättre än 2008. Nu strävar jag alltså efter att 2010 ska bli ännu bättre. Ett svårt mål att uppnå, då jag tyckte att fjolåret var riktigt bra, men absolut inte omöjligt. För att summera året som gått tänkte jag lista några positiva (och några negativa) delar av året.

PLUS: Första halvåret spenderades i USA, och jag måste säga att den del som var efter årsskiftet var bra. Jag fick spela en hel del tennis och det gick faktiskt riktigt bra, då jag och Sam gick till State-slutspelet. Dessutom åkte jag till Las Vegas med min värdfamilj, och det var en helt galet cool resa. Att få se alla kasinon och shoppingcentrum, få se Hoover Dam och Grand Canyon samt ta en tripp till Kalifornien var inte illa. Mamma och pappa kom även på besök under vårkanten och vi tog en bilfärd till bland annat Mall of America och sedan runt om i närområdet. Jag passade även på att tvätta händerna i Mississippi! Där fick jag in tre plus! Man får heller inte glömma att jag fick uppleva kulturen och allt sådant som kommer med att bo i ett annat land.

PLUS: Jag kom i juni hem till Sverige, och det var efterlängtat! Att få träffa alla igen och uppleva den svenska maten än en gång kändes riktigt bra. Dessutom var det ju sommar och lov!

PLUS: Strax efter det att jag kom hem åkte jag och hela familjen till Finland för en släkträff. Det var förstås en rolig tillställning och släktningarna på den finska sidan träffades igen. God mat och gott umgänge slår sällan fel! Dessutom fortsatte resan efteråt till Estland och dess huvudstad Tallin som var kul att se. Innan vi återvände hem besöktes även Stockholm.

MINUS: I mars 2009 ådrog jag mig en tennisarmbåge. Detta ledde till en hel del smärta och försämrade mig som tennisspelare. Jag fick använda ett skydd, smörja in armbågen och stundvis äta smärtstillande. Inte allt för roligt då jag var mitt i en tennissäsong som visserligen gick bra men som kunde ha gått ännu bättre om jag inte hade drabbats av den skadan. Det dröjde fram tills oktober innan jag kunde spela tennis smärtfritt utan det skyddet.

MINUS/PLUS: Skolan i USA blev under det andra halvåret relativt dryg. Samma sak varje dag håller inte hur länge som helst även om man gör mycket annat roligt. Dessutom fanns det nästan ingen som helst utmaning i det hela och jag fick heller inte någon feedback. Man idrottade visserligen för skolan och det var en skön skolanda, men den akademiska delen var under all kritik. Därför skriver jag även in ett plus för NTI-Gymnasiet där jag nu går mitt sista år. Mycket bättre skola än Menomine High på det sätt att det svenska gymnasiet ger mer frihet och att man utmanas samt får feedback. I detta vill jag även inkludera praon på SR som var grymt rolig.

ETT SISTA PLUS: Jag får inte glömma att under sommaren 2009 började jag spela dodgeball med ett härligt gäng och att vi dessutom åkte ner till Stockholm och tog brons i inofficiella SM!

Jag skulle kunna lista fler händelser men nu känner jag att jag inte förmår mer. 2009 har varit ett grymt bra år, och det hoppas jag att 2010 blir också! Tack och bock!

Tillägg 21:58 1/1: Min goda vän Linda kom på att jag faktiskt har tagit körkort iår och det är ju faktiskt ett JÄTTEPLUS!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/putin-nya-offensiva-vapen-behovs-1.1020520

"Putin: Nya offensiva vapen behövs" lyder rubriken på DNs artikel, publicerad endast några timmar sedan. Senast i söndags uttalade jag mig och sa att relationerna mellan USA och Ryssland var mycket bättre än vad de varit på länge på grund av Obama. När jag sedan läser detta börjar jag tvivla och tänker: blööööööh.

Kort sammanfattat handlar artikeln om att Putin och Medvedev anser att Ryssland behöver utveckla nya kärnvapen. Detta på grund av den robotsköld som USA planerar att bygga. Idén om denna sköld har länge funnits hos amerikanerna och George W. Bush spenderade vagnslaster med pengar på utvecklingen av det. Obama skrotade i stora drag Bushs planer och gjorde om det hela till någonting mycket billigare men samtidigt inte lika effektivt. Ryssland såg förstås det Bush gjorde som en fientlig handling, men blev något mindre missnöjda när de fick reda på Obamas planer.

I USA var det förstås blandade känslor kring detta då många ansåg att Obama var för vänlig mot ryssarna och visade svaghet. Ekonomiskt var detta beslut dock mycket bättre.

Personligen trodde jag att detta skulle sluta i någonting gott, men tyvärr hade jag fel. Ryssarna anser kanske att USA helt ska lägga ner planerna att skapa en robotsköld i Europa, för att de inte ska gå till en motattack som denna. Samtidigt kan man förstå Medvedevs uttalande om att fler strategiska kärnvapen bör utvecklas. Ryssland är ett land som kan producera kärnvapen och det är bara naturligt att de vill ligga i framkant. Kanske är den bästa idén att USA helt och hållet avskaffar planerna. Frågan är öppen.

För mig känns det som en otrolig balansgång. Inget av länderna vill dra sig tillbaka för mycket, då det skulle vara ett otroligt risktagande om någonting skulle inträffa. Samtidigt vill de inte heller visa framfötterna för mycket då det, som denna artikel bevisar, kan ses som fientligt. Kalla kriget är sedan länge över, men det kommer nog att dröja länge innan man kan säga att läget mellan USA och Ryssland verkligen är bra.

Senast jag bloggade var en höstkväll den 24e september. Jag tappade efter det fullständigt gnistan till att blogga, men gör nu ett nytt försök. Att skriva har jag ju trots allt hållit på med under hela denna period, eftersom jag går i skolan. Denna gång har jag dock flyttat fokus något. Tidigare har brännpunkten varit på mig själv och vad jag gör, precis som många andra bloggar. Detta fungerade under utbytesåret men efter det såg jag aldrig riktigt orsaken till att fortsätta. Nu tänker jag istället försöka skriva om det som händer runt om i världen eller vad som pågår inom något ämne. Meningen är att jag helt enkelt tycker till. Självklart tänker jag dock behålla länken till vad som händer på hemmaplan.

Varför inte dra igång bloggen nu med detsamma?

http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/klimatmotet-resultat-och-misslyckanden-punkt-for-punkt-1.1018061

Länken ovan leder till en artikel på DN.se. Den behandlar klimatmötet som nyss tog plats, och detta på ett mycket bra sätt. Personligen anser jag att miljöfrågan är en av de allra viktigaste och därför fångade denna artikel mitt intresse. Artikeln är idag fem dagar gammal, men fortfarande mycket läsvärd. Punkt för punkt tar DN upp vad som skulle bestämmas och vad som de utsända till mötet kom fram till. Överrenskommelsens status, utsläppsminskningar och finansiering är självklart några av de ämnen som tas upp. För den som snabbt vill få en överblick av vad som inträffade på mötet tycker jag att detta är en mycket läsvärd artikel.

Tanken med mötet var som bekant att skapa en ersättare till Kyotoprotokollet som snart går ur tiden, och några steg framåt togs. Detta anser jag självklart är bra, men många fler kunde ha tagits. Ingen gemensam målsättning och ingenting juridiskt bindande, allt går mycket långsamt känns det som. Det känns också som att EU drar ett mycket tyngre lass än andra delar av världen. Frivilligt har vi lovat att minska utsläppen till 2020 med 20% jämfört med 1990, medan USA endast har lovat 4%. Japan har lovat 25% och Ryssland någonstans mellan 15 och 25, bra! Men var klämmer skon hos USA? En mycket svag ekonomi kan vara orsaken, men de är fortfarande ett land som har nått väldigt långt i utvecklingen och jag tycker att högre krav kan ställas på dem.

Jag står bakom Obama i det mesta han gör. Han har gjort relationerna mellan USA och Ryssland bättre än på länge och sjukvårdsreformen ser han dessutom ut att lyckas med. Förhoppningsvis och troligtvis kan han göra framsteg även inom detta område. I Kalifornien har guvernör Arnold sagt sitt och gjort delstaten miljövänligare. USA kan, men de måste också vilja. Jag är övertygad om att kostnaderna kommer att vara stora, men att resultatet kommer att överskugga dem.

Det hela kommer att fortsätta ungefär som innan mötet, om hur man ska ersätta eller förlänga Kyotoprotokollet och få fler länder att gå med på det. Till klimathotet hör ju också frågan om I- och U-länder och här gjordes framsteg. Pengar kommer att skänkas från I-länderna till U-länderna. Ingen jättesumma, men ändå en del pengar uppdelade över en längre period. Ett bra initiativ och ytterligare någonting som faktiskt genomfördes under mötet.

Det är bra att några beslut togs, men det viktigaste var ju trots allt ett förnyande av protokollet. Detta hände inte. När kommer detta att ske? Någonsin? Kanske får vi vänja oss vid att alla klimatmöten kommer att leda till små steg framåt, inte stora.

Detta får vara något av ett smakprov av vad som komma skall i denna blogg.

Hejhej, det var längesedan jag bloggade nu. Inte mycket har hänt sedan SM-bronset i dodgeball, skolan har travat på och det har faktiskt varit ovanligt mycket att göra. Kanske är jag bara lat efter USA-resan eller också är det något tuffare nu. Å andra sidan är mycket av det media, och det gillar jag att hålla på med. Imorgon ska jag hålla en presentation för klassen om Obamas missilstopp, det ska nog gå bra.

Denna dag har varit bra, utöver att Antonia åkte ut i Idol. Jävligt synd måste jag säga. I övrigt har allt gått relativt lätt och dagen har varit skön. Det bästa var att det racket som farsan beställt hade kommit och att jag kunde hämta ut det på OKQ8. Hann dessutom spela med det idag och det kändes minst sagt bra! Kul att ha ett nytt racket, med tanke på att mitt gamla är sprucket.

Ha det bra alla!

Wilson K Six One Team

Som ni kanske känner till har jag under sommaren spelat dodgeball i Härnösand. När möjligheten att åka ner till SM i Stockholm dök upp tyckte några av de som lirade att det vore en bra idé. Jag instämde och hängde med till Stockholm.

Arrangemanget var bättre än väntat faktiskt. 11 lag, Red Bull kom förbi och bjöd på sina produkter, bra väder och en hejdundrande folkfest. Efter lite introduktion drog turneringen igång med gruppspel. En grupp med fem lag och en med sex. Vi från Härnösand Dodgeball Association hamnade i gruppen med sex lag, men det gjorde ingenting. Vi lirade mot lagen Dodgeball Blastin' Ninja Assassins, Great Balls of Fire, Ducka eller Dö, Tjocka Killarna och Outlaws. Efter dubbelmöten mot alla lagen stod vi med sex vinster och fyra förluster. Detta ledde oss till en andraplats i gruppen med endast Tjocka Killarna ovan.

I kvartsfinalen spelade vi mot basketkillarna i Gladan Syd som kommit trea i sin grupp. Dessa spöade vi i två matcher då slutspelet spelades i bäst av tre. I semifinalen tog det dock stopp då vi spelade mot Red Striped Warriors som slog oss med uddamatchen. Det var faktiskt det närmaste någon kom att slå dem. Killarna i RSW tog SM-guldet. I bronsmatchen spelade vi mot ett lag från Uppsala som vi slog i två raka och jag fick personligen kasta ut deras sista spelare som gjorde ett bra dodgejobb!

Hela grejen var otroligt rolig och sporten i sig är genialisk. Det är smärta, taktik, glädje, snabbhet och så vidare. Alla kan spela på sin nivå och ha sina egna egenskaper. Personligen är jag inte den som försöker ta lyra hela tiden (tar man lyra åker den som kastade ut och man får dessutom ta in ytterligare en person i laget) men jag siktar relativt bra när jag kastar.

Jag hoppas alla har ett hum om hur sporten går till, annars var nog ovanstånde svårt att förstå. Man spelar hur som helst 7 mot 7 och försöker bränna ut varandra genom att kasta bollar på motståndarna. Det lag som först blivit helt utbränt förlorar. Det finns en mittlinje som man inte får överstiga och detta gör att det inte blir totalt kaos. Förstås är reglerna mycket djupare, men det där är grunden.

Här är lite bilder!

HDA anfaller!!


Eftersom vi var 8 pers fick vi klunsa om vem som skulle stå över.


Den norrländska hejarklacken!!


Vi som spelade för HDA!